Andra avdelningen av programmet visade resultatet av ett annorlunda och ambitiöst samarbete med Linköpings balettförening och dansare från Folkuniversitetet. Till musiken av Modest Musorgskijs svit "Tavlor på en utställning".
Men före detta framfördes delar ur Felix Mendelsohns musik till Shakespeares "En Midsommarnattsdröm". Detta är musik med ett direkt och enkelt tilltal. Med sirliga gester och dramatiska åthävor målas ett stämningsfullt landskap.
Linköpingsorkestern lyckades överlag väl med att förmedla de drömska stämningarna. Några gånger var precisionen i intonation bristande och rytmiskt var de inte alltid helt överens. Men det fanns liv och engagemang i tolkningen. Det lyfte fram spänningarna och kontrasterna i musiken.
Marit Strindlunds dirigering föreföll distinkt och konsekvent. Hon hade även lyckats väl med balansen mellan olika sektioner. Men det var förstås Musorgskij och dansen som var kvällens huvudpunkt. Om denna musiksvit kan sägas att den skrevs för piano, och orkestrerades långt senare av Ravel.
Det är en egensinnig och unik komposition. Verket följer inte traditionella former, utan är uppenbart styrt av andra impulser och idéer än de gängse.
Tavlorna, som varit utgångspunkten, förklarar detta. Att skapa dans till denna musik, känns därför inte avlägset eller krystat. De visuella inslagen i Marlene Jacobssons lekfulla uppsättning, faller väl in i klanger och melodier.
Det är framförallt en vacker och välkomponerad helhet.
Ljuset och kläderna betyder också mycket. Trots snabba byten och kontraster flyter det på fint, mellan de olika tablåerna.
Det blir en spännande och överraskande föreställning som imponerar med alla sina dansare i olika åldrar.
LARS H JONSSON