Det som slog mig då, förutom att hon har en änglalik röst, var att hon nästan kändes obekväm på scenen. Applåderna och hyllningsjublen var mest besvärande och pinsamma. Man ville hoppa upp på scenen och lägga armen om henne och säga: Du, du är grym, du fixar det här.
Nu två år senare är det inget snack om vem som äger scenen.
Sabina Ddumba känns hur trygg och lugn som helst och dryper av coolhet. Inledande Not 2 Young är magnifik och blir precis den öppningen man vill ha på en konsert. Ddumba sveper in publiken i en varm skön filt, och våra kroppar tycks ha väldigt svårt att stå still.
Sabina Ddumba lyckas med uppbackning från sitt löjligt tajta band förvandla Linköpings tråkigaste konsertlokal till en gospelkyrka, hennes fantastiska urstarka röst fyller varenda kvadratmillimeter.
Visst, det skadar inte heller att man har guldkorn som den för kvällen briljanta Scarred 4 Life att plocka fram och knocka publiken med. Där och då fick mina höfter eget liv.lir istället för skönt
Tyvärr blir de där små magiska ögonblicken lite för få, du vet stunderna när man glömmer bort tid och rum. Reggae-doftande Kingdom Come blir istället för skönt gungig mest en skakig transportsträcka, så när man tittar på klockan och kväver en gäspning så brinner Prince-covern Little Red Corvette av från scenen, och den där värmen är tillbaks och höfterna vägrar lyda.
Sabina Ddumba med sitt fantastiska band gör i en usel lokal en väldigt fin och varm spelning.
Höjdpunkterna må vara lite för få och dagsformen lite varierande, men när jag tar med mig det rasande snygga avslutningsnumret Effortless ut i en skön Lkpg-natt, ja då förlåter jag de svalare stunderna.