2008 släpptes "Mortal Kombat vs. DC Universe". En häftig cross over där "Mortal Kombat":s Sub Zero i ena ringhörnet kunde ställas mot Catwoman i det andra. Spola fram fem år och "Mortal Kombat"-skaparen Ed Boon har helt slängt sina egna karaktärer åt sidan och fokuserar nu helt på DC Comics egna hjältar i "Injustice: Gods among us".
Och jag kan inte annat än applådera.
Medan "Mortal Kombat" alltid varit ute efter att chockera eller uppröra oroliga Hem & skola-föreningar tar "Injustice" ett steg tillbaka.
Inte det för att spelet inte är våldsamt. Stålmannen kan exempelvis plocka upp sin motståndare, dra en repa ut i rymden, slå vederbörande på käften som sedan singlar ner mot jorden igen. Men det rör sig om ett serietidningsvåld som jag kan tycka är ganska så harmlöst i sig.
"Injustice" berättar nämligen en historia som pendlar mellan ren fanservice och skämskudde-läge. Precis som jag tycker det ska vara när man mixar superhjältar på det här viset. En smula nördtrams skänker charm. Långa filmsekvenser blandas upp med olika spelsätt, nästintill minispelsliknande ibland och det gör att man hänger på ett sjysst sätt.
I vanlig ordning går det att spela mot varandra, direkt i vardagsrummet eller över nätet, för att avgöra den eviga frågan: Vem som skulle vinna en fajt mellan Stålmannen och Batman? Matcherna är snabba och arenorna som man möts på bjuder på många överraskningar där miljöerna går att använda till sin fördel.
Det som jag verkligen gillar, men som nog också avskräcker en hel del fighting-fans, är den låga ingångströskeln.
"Injustice" är förvånansvärt enkelt att ta till sig och det går ganska snabbt att bemästra de olika karaktärernas specialslag och combos. På grund av det lär "Injustice" nog inte bli något stort esport-spel – det saknar helt enkelt det djup som exempelvis "Street fighter" eller sin serietidningskollega "Marvel vs. Capcom" har. Men i en vardagsrumsturnering med ett gäng kompisar duger det mer än gott.