Visas till 24 april 2016
Föreställande, mer lättillgängliga bilder har sitt berättigande, eftersom inte alla är intresserade av att djuploda i konstens möjligheter. Men ofta blir den konstnärliga kvalitén lidande när exempelvis en målare tar till förskönande eller romantiserande grepp. Där det lättköpta fylls på, rinner möjligheterna till nya insikter och frågeställningar ur. Konstens styrka och värde ligger inte i bekräftandet av det redan vedertagna.
Kjell Nilssons målningar tillhör en sort som säkert finner acceptans hos en bred publik. I huvudsak är de utförda med palettkniv och har en tydlig impressionistisk prägel. Det tilltalande hos dem är att de förmedlar en känsla av skånska landskap som i ett koncentrat.
De flesta är vackra på ett sätt som hotar att kantra över mot det sockrade. Till en del uppvägs det av palettknivsteknikens förmåga att gestalta den frodiga markvegetation som vuxit ur mer eller mindre vattenmättade miljöer. Sannolikt är det inte många dagar per år som färgerna lyser så friskt, men en konstnär kan ju välja att presentera ett landskap som han tycker att det borde se ut.
Ett tiotal tuschmålningar (även tusch och akvarell) visas också. De här bilderna är mer avskalade, lite råare. Österlens vinterlandskap genomkorsas av urgamla stenmurar och vaktas av knotiga pilevallar. Den österlenska särprägeln framgår med önskvärd tydlighet.
Skulpturerna, utförda i metall och med inslag av trä och glas, speglar på ett lite sagobetonat och humoristiskt sätt den sammanlänkande kärleken.