Målningar och teckningar i urval 2001-2015
Visas till 15 maj 2016
Den här utställningen är något av en manifestation för att demonstrera konstens, med våra mått mätt, oändliga möjligheter. Under femton års tid har Martin Tebus inte bara närmat sig lika många konstnärer, utan verkligen försökt tränga in i deras konstnärskap.
När han ägnade sig åt exempelvis Mondrian, kan man säga att han lånade Mondrians skor, försökte på olika vägar positionera sig likt sin föregångare. Steg för steg fördjupade han sig i den holländsk-amerikanske konstnärens verk och intentioner. Målningarna som kom ut ur detta initiativ ser ut som om de vore gjorda av Mondrian, men i ett visst skede av dennes produktion, innan han for till USA och målade över dem med modifierade versioner. Tebus metod påminner till en del om en vetenskaplig undersökning och har krävt en hel del research. Här handlar det alltså inte om plagiat, utan om sökande efter insikter, om att skapa en ny och fördjupad kontakt med sånt som setts och beundrats av generationer.
Martin Tebus ambitioner har utmynnat i en spännande och annorlunda utställning. Genom åren har många konstnärer "lånat" eller tagit efter sina föregångare, men inte så öppet och ärligt redovisat som i det här fallet och sällan med samma målsättning. Tebus sätt att arbeta återupptäcker och återuppväcker konst från tidigare perioder. Ett dialogförhållande tillkommer, ett som går på djupet och som faktiskt kan tillföra något till originalverken. Martins alster är sprungna ur ett intresse och en nyfikenhet som möter de tidigare konstnärernas från likartade utgångspunkter, fast under nutida förutsättningar och med den nutida konstnärens överblick och erfarenheter.
Det hade varit intressant att veta hur exempelvis Hill, da Vinci eller Malevitj hade sett på det här oförvägna närmandet. Jag föreställer mig att de själva hade svarat med intresse och nyfikenhet.
Alexander Rodtjenko gjorde tre monokroma målningar; en röd, en gul och en blå. Tebus har blandat samma kulörer och gjort tre målningar i samma format. Den färg som kom fram är djupt mörkgrön och suger blicken inåt. På så vis blir de här nya verken inte bara en kommentar till Rodtjenkos, utan en möjlig fortsättning på hans verk.
Utställningen har många dimensioner. Det finns ett otal sätt att närma sig den. En av de största vinsterna med den är att dörren till några betydande konsthistoriska insatser öppnas på vid gavel.