Målningar
Linköping
Visas till 31 augusti
För första gången ställer makarna Anna-Katarina och Hans Hermansson ut tillsammans. En begivenhet i sig. Efter många år under samma tak har de konstnärligt sett bara marginellt påverkats av varandra. Däremot har förstås den ständiga vistelsen inom en gemensam intressesfär och alla samtal om konst inspirerat dem båda.
Anna-Katarina bryter ny mark då och då. Fortfarande vill hon undersöka och testa idéer som ganska markant skiljer sig från tidigare arbeten. Hon behåller också avslutade målningar tätt inpå i sitt medvetande och kan göra ändringar i ett flera år gammalt verk. I och för sig är det ingen ovanlig företeelse för en målare. Metoden praktiseras säkert även av Hans. Hursomhelst är den ett tecken på att konstnären lever med och nära sina alster.
På den här utställningen visar Anna-Katarina några helt nya uttryck. Varma och kalla färger har spritt ut sig i större eller mindre anhopningar som både vill närma sig varandra och stöta ifrån. Det kan röra sig om en sorts närstudier av markvegetation, om ögonblickssnabba översikter av terrängavsnitt, eller rent av om fågelperspektiv över land och stad. Det sammansatta hos de här bilderna, upplevelsen av ständig förändring och en lite säregen skönhet, gör dem intressanta och kompositionsmässigt tilltalande.
Hans har aldrig riktigt lämnat slätten nedanför Omberg. Han bär med sig ett välfyllt skafferi av intryck och minnesbilder därifrån. Under de drygt sextio år han verkat som konstnär, har han stått kvar med ena foten (och ofta med båda fötterna) i myllan i trakten av hans uppväxtmiljö. Med de gynnsamma förutsättningar för bildskapande han begåvades med från födseln, har han kommit mycket långt i sina sonderingar kring de där landskapsavsnitten.
På senare år har han ägnat sig åt en form av renodling av sina intryck. Horisontlinjen har fått en allt större betydelse. Efter oräkneliga timmar av intensiva studier vet han mycket om de variationer i ljusförhållandena som berget bidrar till, om skiftningarna i himlen och över den vidsträckta marken.
Målningarna han visar nu, från det här året och från förra, är oerhört vackra. Den magi som är ingjuten i dem har bara kunnat uppkomma ur Hans långvariga och djupa relation till sina speciellt utvalda platser. De här verken kommer att bevara sin lys- och tjuskraft under lång tid framöver.