Visas till 14 augusti
En sommarutställning ses och upplevs av en delvis annan publik än vanligt. I det här fallet kan den komma att ingå i tillresta människors minnen av Linköping och får representera mer än själva konsthallen och den delen av kommunens kulturutbud.
Två kvinnor ur olika generationer har nu intagit Passagen. Deras uttryck är väsensskilda, men bland annat tack vare deras uppenbara skicklighet och deras hängivenhet och långt drivna ambitioner, ser jag inte minsta tendens till att deras verk skulle vilja stöta bort varandra. Utställningen är också arrangerad så att man får en bra överblick över konstnärernas respektive visningar.
Margareta Petrés verk är på ett sätt föreställande, men samtidigt inte. Deras nonfigurativa framtoning handlar om vissa figurationer. Det där låter som en omöjlig ekvation. Fast när det gäller hennes egenart visar den sig fullt möjlig.
Överallt runt omkring oss "vibrerar" världen, livet och tillvaron av energier. Man kan inte se dem med blotta ögat, möjligen känna av dem på olika sätt. Det är visioner av en del såna energier som Petré har överfört till och låst fast på målarduk. Processen är långsam, kräver en utomordentlig grad av inkännande. Men när hon lyckas, är en bild av ljusfenomenen och olika specifika vibraton gestaltade via hennes oljefärger. De stora målningarnas kombination av intensitet och kosmisk stillhet, har en smått hypnotisk inverkan på mig när jag betraktar dem.
Ylva Ceder tillhör den yngre konstnärsgenerationen. Hos henne handlar måleriet om det man brukar kalla fotorealism. Hon arbetar med avbildningar men tillför egensinniga konstruktioner. De rum och platser som återges har hon pejlat in och besökt. I hennes verk är det miljöerna som talar. Tekniken är närmast häpnadsväckande. Notera hur hon har skildrat regn och regnvåta asfaltvägar, välanvända furugolv, ljusflöden etc.
Bland det mest uppseendeväckande med några av hennes senaste verk är att hon, i interiörer från Härkeberga kyrka och från Danielsgården i Bingsjö, har bytt ut traditionella svenska symboler, mönster och bilder mot "motsvarigheter" från den muslimska världen. För mina svenska ögon blir effekten smått förunderlig. En sorts diskrepens uppstår. En förklaring är den kompletta ovanan vid liknande "överföringar". Det hade varit intressant att jämföra originalrummen med Ylvas nya versioner, som är avgjort eleganta.
Den här utställningen visar måleri av hög klass. Som sommarutställning torde den vara lyckad och kan säkert uppskattas av den som ställer krav likaväl som av den som är allmänt intresserad.