Porträtt, oljemålningar i känsligt impressionistisk stil. Det är första tanken vid entrén till Motala konsthall. Liten pensel, punktmåleri, poetiskt. Men allting är inte vad det ser ut att vara. Bilderna på väggarna är gjorda med symaskinen som pensel. Rak söm och organiskt uppbyggda strukturer på segelduk. Otroligt skickligt. Effekten blir närmast att likna vid en synvilla, trompe l´aeil.
Malin Lager har omsorgsfullt utvecklat sin bildteknik under många decennier. Och med tanke på bildmotiven, som förutom porträtt även innefattar naturfragment av lavar, är det ovanligt med denna måleriska precision. Porträtten har personlighet, djup, form, färg, skuggor och framför allt närvaro. Som modeller använder sig Malin Lager av vänner och bekanta samt fotografier som stöd.
Människorna känns högst levande. Blickar, hud, hår, kläder och även tatueringar. Unga och äldre.
På lite lagom avstånd är upplevelsen optimal. Vid närsynt avstånd tar materialet över handen och illusionen försvagas. Påminner om den legendariska filmen ”Blow Up”, där förstoringsgraden till slut gör att den ursprungliga bilden upplöses.
1600-talets porträttmästare Johannes Vermeer får en särskild hommage genom uppdateringen av ”Flicka med pärlörhänge”. Här medvetet utförd som spegelvändning av en ung kvinna. Ett påpassligt tips: läs gärna boken och se filmen med samma titel. Lysande gestaltningar. Konst i tid och rum. Se människan.