BU Summer 2017
Visas till 9 augusti.
Ibland kan det bli intressant, kännas nytt och fräscht när två konstnärskap sammanförs och både ställs mot varandra och ges möjligheter att samverka. Förutsättningarna för en berikande "aktion" ökar förstås med kvalitén på det som visas. I den här utställningen genomför Helene Billgren och Stefan Uhlinder en tandemflygning på hög höjd.
Det som initialt kan förefalla mer eller mindre oförenligt, har många gånger visat sig agera och reagera precis tvärtom. Uhlinders ofta dubbelbottnade, men oerhört vackra screentryck på textil, skulle möjligen försöka värja sig mot Billgrens lite trashiga svärta, men visar inga såna tendenser. Och det beror inte på att svärtan paralyserar eller kör över hans lite mer (färg)glada skapelser, utan på en något udda men icke desto mindre tydlig strävan efter ett närmande eller rent av ett slags symbiosförhållande.
Även om vissa verk kan tyckas stå ganska långt ifrån varandra, har konstnärerna, sannolikt utan en tanke på en kommande gemensam utställning, producerat verk som redovisar ett intresse av att inleda en dialog och av att spela på samma scen. Det blir spännande, när en utställning med två konstnärer med olika uttryck och intentioner, visar sig innehålla delar som signalerar ambitioner att vilja förstå varandras språk.
Helene Billgren är en konstnär som kan använda det som finns till hands för att uttrycka det hon vill. Hennes konstnärskap rör sig mycket kring mödor och vedermödor, kring kärlek, lycklig såväl som motsatsen. Det handlar också om att tvingas anstränga sig för att nå upp till andras krav och egna förväntningar. Materialet är underordnat budskapet. Hon kan virka ihop skapelser av bastrep, så att de på ett närmast hjärtknipande sätt åskådliggör en ung kvinnas eller flickas ambitioner att förse sig med en "outfit" som kan gå hem hos någon som hennes blick gärna söker.
Stefan Uhlinders screentryck (av vilka en del är utförda för hand) på olika sorters textila underlag, är rent bedårande. Det beror kanske i första hand på de läckra, mättade färger han har fått till, men också på formspråket. Ändå är de alltså dubbelbottnade, tvetydiga. Mitt i allt det sköna finns rörelser och indikationer som pekar åt en rad olika håll, även åt såna där det råder brist på harmoni. Den formbundna balansen kan lura ögat.
Båda konstnärernas målningar är av en art som i första hand delar med sig av sina hemligheter till den som ger sig tid till ett närmare studium. På den här utställningen finns det i princip hur mycket som helst att upptäcka och begrunda. Många kommer att ta tillfället.