Pågår till 5 juni
Skillnader kan skapa en fungerande helhetsverkan. Så fungerar den här utställningen av två unga konstnärer. Frida Altskog arbetar med konkreta, minimalistiska uttrycksmedel, medan Linn Marie Carleheds uttryck är expressionistiskt, mera utlevande. Deras olikheter konkurrerar inte med varandra. Ibland kan deras verk i stället interagera både dramaturgiskt och idémässigt som konstnärliga processer i själva utställningstiteln.
Frida Altskog bygger upp sina bilder som om de vore ett nyfunnet pussel. Av fyrkantiga små pappersklipp ur tidningar viker hon ihop mindre moduler som byggstenar. På håll liknar hennes verk pixlar i en databild. Men de består av ytterst precist fastnubbade pappersbitar. Alltså har en slags analog pixelbild uppstått. Slutresultatet är skönt meditativt som förmodligen hela arbetet. Det är egentligen inga föreställande bilder. De liknar mera abstrakt konst, fast egentligen är det fråga om konkreta bilder som lever sitt eget liv.
Teoretiskt är Frida Altskogs metod också intressant. Först dekonstruerar hon, sedan konstruerar hon något nytt samtidigt som tidningsmaterialet återvinns. Fyndigt och begåvat, enkelt och originellt på samma gång. Hennes omsorgsfulla och tålmodiga arbeten väcker respekt.
Linn Marie Carlehed, å andra sidan, har ett annat förhållningssätt. Hennes förebilder är konstnärer som Frida Karlo, Käthe Kollwitz och Louise Bourgeois, starka konstnärspersonligheter med starka, expressiva uttryck. Konst som handlar om liv och död, själva existensens grundvillkor. En av Carleheds rumsliga installationer gestaltar Frida Karlos dödsbädd. På andra ställen stryker vildkattor omkring, genetiskt oidentifierbara och anarkistiskt fria. Händer och fötter i gips tar sig fram överallt och övervinner tyngdlagen. Frihetens apostlar på upptäcktsfärder i tid och rum.
Carledhed räds inte de stora gesterna och de stora anspråken, vilket är helt legitimt i konstsammanhang. Om inte hybris funnes, skulle det nog inte bli så mycket konst i världen. Färgmässigt är det också en poäng att hon huvudsakligen arbetar med omålad vit gips i sina tredimensionella objekt och skulpturer. Detta skapar en renhet som kontrast till de högtempererade uttrycken. Vitheten fungerar också bra ihop med Frida Altskogs lågmälda färgspråk.
På en vägg har Linn Marie Carlehed formulerat ett slags flödes- och diagramschema över olika typer av konstnärliga processer med textcitat från andra konstnärer och egna reflektioner. Och det är väl det som mycket i konsten handlar om: reflektioner och processer i obändig och ständig frihet.
