Foto
Visas till 4 maj
Ett konstfoto måste förmedla och innehålla något som berättigar en status som konstverk, något utöver det som många dokumentära och alla ordinära fotografier står för. Det som först slår mig när jag möter Eva-Mari Johanssons kollektion är en känsla av övergripande noggrannhet och kvalitet när det gäller det totala konceptet: papper, färger, svärta, bildurval, skärpa och så vidare.
I sviten "Mama Maasai" har hon avbildad kvinnor från Tanzania, ofta med ett litet barn tryckt intill kroppen. Utan en lite vidare analys skulle de kunna hänföras till en dokumentär kategori. De verkar inte vara arrangerade eller bearbetade i någon större utsträckning. Men de här bilderna är mer än vittnesmål och konstateranden.
Med "enkla" medel berättas det mycket om de här kvinnorna. Deras elegans och styrka är skildrad på ett sätt som inte bara är bekräftande. Jag ser inga tecken på att deras liv är särskilt strävsamt. Här får de framträda i all sin prakt. De utstrålar lugn, självkännedom, stolthet, kompetens... Kampen för brödfödan tillåts inte dominera.
En serie andra bilder är däremot arrangerade. Här lyser hennes erfarenhet som modefotograf igenom. En vacker kvinna uppträder på den afrikanska savannen, iförd kreationer som gör sig bäst i de finare salongerna. Det skulle kunna verka både malplacerat och lite väl konstruerat om det inte vore för naturens, eller för den delen vildmarkens välvilliga medverkan. Naturen spelar med, delar med sig av kraft, ljus och färger, hjälper till att skapa dynamik genom att acceptera och involvera.