Akvarell, litografi, böcker, affischer
Visas till 10 december
Många anser att Lars Jonsson tronar allra överst i den svenska fågelmålarhierarkin. På vissa håll anses han till och med tillhöra de tio främsta fågelskildrarna i världen. Det är rätt vanligt att de som verkar inom den här speciella genren väljer att placera sina "modeller" i intagande naturscenerier. Lars Jonsson gör det sällan. I hans fall ligger i allt väsentligt fokus på fåglarna i sig, på deras karakteristiska konturer, färger, fjäderskrudar, volym och utstrålning. De tillåts ta plats och får framträda i all sin prakt.
I sitt skärskådande av deras uppenbarelser sätter han dem på piedestal. Allt ljus på objektet. Metoden passar honom och har visat sig framgångsrik. Ingen lär ifrågasätta hans hängivenhet för att dokumentera sina bevingade vänner.
Men i en del verk, inte minst när det gäller oljemåleriet, får miljön runt fåglarna spela en större roll. Där visar han sin förmåga att även skildra natur och landskap, som snötyngda grenar, upprörda hav, frodiga ängar etcetera. En annan egenskap som utmärker honom är förmågan att gestalta olika ljusförhållanden. Särskilt iögonfallande blir det när intensiva kvällsljus härskar över lugna havsvikar. Vita fåglar som omges av detta mäktiga, gyllene sken antar en speciell blåton som sannolikt bara varar under några minuter.
Fåglars färgprakt är en anledning till att så många människor stannar upp, betraktar dem och låter sig fascineras av dem. I Lars Jonssons bilder är färger tonsäkert återgivna. Jag vill också poängtera att han inte särskilt framhåller sin virtuosa teknik, utan ser till att den ingår som en del i helheten.