Femton konstnärer från Ombergsbygden
Visas till 11 december
Samlingsutställningar av den här typen ska innehålla en bredd av tekniker och motiv. Att bredden oftast gäller även kvalitén är i princip ofrånkomligt. På den här exponeringen av verk av medlemmar i OmKultur tycker jag ändå att den är tillräckligt hög.
I tre målningar av Jan Davidsson kan man få en del besvär med att hitta en motsvarighet i färgpådraget. Men som vi sett många gånger förr, klarar han inte bara av att hantera en uppdriven färgintensitet, utan får den också att frammana en känsla av unika ögonblick. Det här är ett häftigt måleri som lämnar en hel del åt var och en att fundera över.
Annars är det i första hand de keramiska objekten som framstår som helt igenom lyckade. Lasse Frisk och de andra lägger ribban på en hög nivå. Jeanette Bennichs vas och skålar visar upp en lyster som indikerar att hon vet hur man handskas med glasyr. Formerna och färgerna på hennes alster känns självklara och tilltalande.
Kerstin Grönvalls tunga, dovt silverskimrande hästhuvud ser ut att vara fångat i stridens hetta, kanske avsevärt längre tillbaka än slaget vid Lützen. Den råa finishen och det något överdrivna hos formerna understryker bataljens konsekvenser. Hennes båda slugt ruvande korpar känns uråldriga och tidlösa.
Gebbe Björkman ligger alltid på en hög nivå. Ila och Johan Örtlund har både kapacitet och utvecklingspotential. Ila presenterar tre runda målningar på pannå. Där konstateras än en gång att en guldgrön skalbagge kan vara minst lika vacker som ett smycke och att skönheten hos en död fågel inte bara är ett påhitt. I "Auto Union VII" liksom i "Ferguson I" visar Johan att han förfogar över en långt driven akvarellteknik.