Målningar, grafik
Pågår till 19 mars 2016
Den expressionism som bygger på starka färger och lite upplösta men ofta dramatiska figurationer tilltalar många konstnärer. Birgitte Söndergaard hör dit, även om hon, som många andra, testar lite olika förgreningar. Hos en del av hennes bilder finns ett schematiskt, lite trevande, i viss mån naivt drag, där ytan har bearbetats på ett i alla fall till synes mindre tidskrävande sätt.
Genomgående är det dock så, att det finns ett antal dörrar att öppna. Ställer man om infallsvinkeln kan man, i stället för det som kan uppfattas som ett försiktigt sökande, uppleva både skyddslöshet och tveklös beslutsamhet. Som ofta när det gäller den här sortens expressionism, erbjuds varierade sätt att närma sig det västenliga.
Den försvarliga mängd färgburkar som Bengt Lindström lämnade efter sig har Birgitte fått överta. Det är något speciellt med pigmenten hos den där färgen. De typiska gula, gröna och röda färgerna vill skapa en Lindström-barriär som en efterföljande konstnär måste bryta igenom för att låta de egna intentionerna få spelrum. Söndergaards uttryck är besläktade med Lindströms. Kraften hämtas ur det rotsystem som lagt grunden till genrens eget språk.
I de stora, lite svulstiga målningarna lierar hon sig med traditionen. Just de här mer typiska exemplen på expressionism är hennes bästa gren. Genren är inte så lättdompterad som en och annan vill antyda. En målning – "Den nakna sopranen" – har en annorlunda uppbyggnad och är värd lite extra uppmärksamhet.