När det gällde att lansera sig själv, tillhörde Göran Hedberg de mer återhållsamma. Men det hade varit fint om han hade fått chansen att presentera sitt måleri lite oftare. Han var en konstnärssjäl med potential att skapa intressanta bilder.
Den här minnesutställningen visar att Göran Hedberg inte ville fastna i en viss genre och att han inte drog sig för att testa och experimentera ända fram till slutet. I många sammanhang, inte minst i konstnärliga, brukar det vara ett tecken på en sund nyfikenhet på livet.
Hans bakgrund som professionell fotograf inpräntade kompositionstänkandets fördelar och möjligheter i honom. Ett sånt förhållnings- och tillvägagångssätt skänker balans och harmoni åt skapelserna och står dessutom för en förhöjande effekt tillsammans med de inslag av utmaning som oftast är en förutsättning för ett lyckat konstverk.
De senaste tjugo åren har han huvudsakligen ägnat åt måleriet. Han anammade oljefärgens inneboende generositet, inte minst när det handlar om dess expressiva förmåga och möjligheterna att använda andra material tillsammans med den. Här och där har han åstadkommit extra laddning genom att med blyerts eller krita framkalla oväntade konturer. Ofta glöder färgen, på ett sätt som i sig alstrar intryck av aktivitet och liv. Även i akvarellmåleriet närmar sig färgbehandlingen det maximerade. Tjockt och jämnt pålagd, har den fått utveckla en säregen skönhet.
Nästan allt handlar om abstraktion. Även om det kan föra tankarna till andra konstnärer, är det producerat i en hedbergsk anda. Några verk visar upp en målerisk attraktion som bjuder in de ögon som visar tillbörligt intresse.