Pågår till 13/11
Det finns skulptörer och det finns renodlade idékonstnärer. Motalakonstnären Tommy Jerhammar är både och. När idéer möter materien uppstår i bästa fall nya energier. En konceptkonstnär nöjer sig inte med att slipa fram former ur materien. Något mer måste till.
Ett konstverk bär titeln ”Vulkaniskt skepp”. Det består av en skeppsliknade form av älvdalsporfyr som är drygt 1500 miljoner år gammal. En tumsbred liten blå människofigur med ryggsäck som en upptäcktsresande står som en förundrad betraktare av marmorbiten från jordens urhistoria.
De små blå lilleputterna återkommer ofta som ikoner i Jerhammars konst. De får en annan innebörd än i ”Gullivers resor”. Ett omvänt förhållande. Det är de blå som är resenärer i tid och rum. Ibland återkommer de som grupperingar framför vita, tomma boksidor, oskrivna böcker som väntar på sina författare. Kanske är varje betraktare en tänkbar skribent av det otänkbara.
I det enkla kan komplexiteter uppstå. Som i det särskilt uppfinningsrika verket ”God morgon” i bästa Duchamp-anda. En badrumsspegel med underskåp. På skåpets skiva ligger en vit, oskriven bok med gåspenna. Bredvid i en glaskvadrat ligger en liten svart kvadrat à la Malevitj, men det ser ut som ett digitalt kretskort. Tala om tidsprång.
Jerhammar är alltid som bäst i sina idébaserade och positivt naiva gestaltningar. Inte lika bra blir det när han hemfaller åt predikan eller mässande eller kan verka olovlig pretentiös. Men det är mera undantag. Överlag är det en vacker och innehållsrik utställning som väcker många filosofiska tankar om tid och rum och den lilla människans plats i allt detta ogripbara stora.