Pågår till 10/10
Med ett enormt flöde av berättande akrylmålningar har Peter Classon intagit galleriet en trappa upp i Missionskyrkan. Huskroppar som trängs i tättpackade städer, insprängda idylliska oaser, knasroliga ugglor, månskensnätter, ilskna och ledsna clowner samt två grupper av husteckningar.
Först blir man både lite bestört och förvånad över den ohämmade mängden med omkring 70 verk. Ännu en glad naivist. Inte lika bra som Jan Lööf eller Olle Olsson Hagalund och kanske också en och annan doppad pensel i Caspar David Friedrichs mörka värld.
Men OK, leve yttrandefriheten. Efter ett tag kan man försona sig och finna charmen, ivern och driven i denna fantasifulla och fantastiska bildvärld där framtid, nutid och dåtid tycks vävas samman som i seriernas underbara värld.
Här finns också plats för svart samhällskritik. Dramaturgiska kontraster. Flera bildidéer är riktigt intressanta. Och ”det hele” är inte utan originalitet. Frihetskänslan infinner sig. Kanske hellre detta, om än lite valhänt och ”krokut” formulerat, än gråtrist diskbänksrealism. Long live fantasy!