Pågår till 9/10
Lillevi Hultman är en mycket erkänd och uppmärksammad textilkonstnär i hela landet och utomlands. Hennes förmåga att utvinna nya och överraskande kvaliteter ur textila material är omvittnad. Trådar som ringlar och spänner, hoppar och klumpar ihop sig. Men hennes konst är oändligt mycket större än alla tekniska specifikationer. Hur pretentiöst det än kan låta, så undrar jag om det inte är själva livets innersta nervtrådar hon syr och gestaltar. Livet som poesi och solkighet, frihet, fantasi, lust och frustation.
Hennes stora separatutställning nu på Passagen är en av de absolut bästa som jag har sett på länge. Hon kvalar in i samma division som stipendiaterna i Bonniers konsthall och Yayoi Kusama på Moderna museet, fast i ett helt annat tonläge. Lillevi Hultmans konstnärskap är snarare lågmält, intimt, men samtidigt otroligt spänningsfyllt och i djupare mening mycket originellt. Tron på originalitet försökte ju postmodernismen avliva utan att lyckas fullt ut. Man hade ju missat Hultman, Stina Optiz, Lena Cronqvist, Kusama och flera andra viktiga kvinnliga konstnärskap.
Jag går runt i Passagen i timmar och ändå känns det som om jag bara läst första sidan i 1000-sidig roman. Hennes utställning med broderier, assemblage, collage och skulpturer omfattar hela 62 verk. Och då är inte hela den stora väggen med fantastiska skisser inräknad. Många är små mästerstycken i sig. Här kan man följa hur hennes obetvingliga och frihetliga kreativitet tar otroliga hopp mellan fasta former och linjer som bara snabbt smiter i väg på egna upptäcksvägar. Som busiga småungar, fnittriga med mycket spring i benen.
Smärta och sorg, glädje och humor – allt ryms i Lillevis konst. Kompositionerna är djärva. Hennes iscensättningar är ofta gjorda som öppna rum som andas, trots att skönheten lika ofta släpas i smutsen, eller åtminstone får kaffefläckar på finklänningen. Visst finns det ett anarkistiskt och frejdigt drag i denna konst som stämmer till munterhet.
Berättandet är viktigt, det föreställande och ibland arketypiska. Stilhistoriskt finns också inslag av både konkret och abstrakt konst. Utställningen spänner över flera decennier. Den första bilden är gjord 1970 och den senaste 2016, därav titeln ”Överblickar”. Men man slås av den konsekvens som präglar detta egensinniga konstnärskap. Allt hänger ihop, trots oändliga variationer. Allt samvibrerar i detta nu och ändå inte. Verken har blivit monumentala och skulpturer med sina fackverkskonstruktioner av vassrör har tågat in på Lillevi Hultmans fantastiska konstscen.
