Visas till 8 maj
Att greppa om och försöka gestalta enorma tidsspann är något av en "mission impossible". Men Arnold Bunge har tilldelat sig den uppgiften. För att markera sina avsikter har han lagt in symboler som skepp från hällristningar, figurer från tidsmässigt ofattbart avlägsna grottmålningar eller urtavlor från nån parisisk järnvägsstation.
De här symbolerna är i första hand uttryck för tid, dels den som kan uppfattas som linjär, dels dess komplexitet. En viss förankring i nuet avspeglas, men i synnerhet rör det sig om tid som flytt. Tidsmarkörerna är väldigt tydliga, fast sällan överdrivna. Symboler och figurer ansluter sig utan knot till konstbildens helhet.
Det blå är Bunges hemmaplan. Blå färgnyanser står här för rymd och tidsavstånd. Här genererar de också en luftig känsla som befrämjar tidsresor i fantasin, eller funderingar om i vilken riktning framtiden ligger, eller åt vilket håll man bör spana efter den tid som nyss passerat. Och vägen mot forntiden, finns den i den där glipan i skyn? En del målningar inbjuder till frågeställningar av den typen.
Just glipor eller tillfälliga öppningar i atmosfären, är ett av Bunges sätt att illustrera tidens och tidernas ogripbarhet. Många målningar uttrycker en undran inför både tidens flykt och livets gåta. De djur som förekommer i bilderna ser ut att hysa samma undran. Men det mesta är marinerat i hoppfullhet, exempelvis åskådliggjort i den subtila dialogen mellan en svävande mås och ett avlägset segel.