Nivån på de arbeten som visas är förhållandevis jämn. Fast det är snudd på ogörligt att jämföra lite trevande landskapsmåleri med naturfotografier som är producerade med skicklighet och finess. Lars Höglund och Johan Stadling företräder här naturfotografernas skrå. Och de gör det med den äran. En bild av Höglund är en fullträff; en simmande snok retas mot behärskningens gräns av en blåskimrande trollslända, som hovrar ett par decimeter från den tudelade tungan.
Det är sådär trettiofem år sen jag senast såg en målning av Stig Einarsson från Kolmården. Då gjorde han mustiga, inbjudande skogsinteriörer. På senare år har en förenkling av motiven skett. I två av de fem målningar han nu visar, kan jag sträcka mig till att gå med på att vissa positiva effekter kan utläsas av förenklingen. Men när det gäller de andra förefaller färgerna överdrivna, på ett sätt som till viss del fjärmar sig från det nordiska landskapet.
AnnMari Löf är som vanligt habil i sitt akvarellmåleri. Vid det här laget tycker jag dock att hon kunde kosta på sig en tydligare dramaturgi i sina kompositioner. Färgerna är ofta både starka och vackra, men det som utspelas innanför ramarna, gör det nästan alltid på ett återhållet sätt.
De abstrakta formationerna i Nettan Moréns målningar ser ut att nyss ha stigit upp från underjorden. De gäckar ögat på ett tilltalande sätt. Om Johan Gustavsson vässar sin akvarellteknik lite till kan det bli riktigt spännande. På utställningen visas också keramik och silversmide av god kvalité.