Mosaik, måleri, skulptur
Linköping
Pågår till 15 september 2017
En del av dem som ägnar sig åt mosaik tillverkar sina bitar själva. Till dem hör Annette Hagel. Hos henne rör det sig om lite större enheter än vad som är vanligt. Ursprunget är lera, som bränts till keramik. Under bränningsprocessen har hon använt sig av en speciell metod där hon med hjälp av järnoxidpulver överfört fragment av bilder till keramikplattornas ytor. Antagligen för att gjuta liv i dem, tillföra en dimension.
Det kan vara ett gångbart grepp. Men man går miste om de klara färgtonerna och riskerar ett något orent uttryck. Jag vill inte påstå att det överlag hämmar Annettes mosaikobjekt, men i några fall hade inslag av renare färger skänkt en resning åt verket. Exempel på min teori kan man se i "Solvändan I" och "II", där det i den senare ligger som en gråmelerad hinna över större delen av verket. Det framkallar en lust att leta rätt på en duk för att gnugga bort det grå från vissa partier.
I "Stjärnor över Majelden" är de ytor som vänder sig rakt uppåt och rakt neråt i princip fria från pulvereffekten, vilket gör att hela arrangemanget får en tydligare "volym" och en livfullhet. Det bästa exemplet på det här är "Bygge vid Höjdpunkten". Där når samspelet mellan renare ytor och såna som domineras av gråtoner som längst. Annars är kompositionerna i regel vackra och harmoniska. Ibland lutar de sig mot en tradition, här och där är de sprungna ur konstnärens egensinne.
En kvartett målningar, där färgharmonin drar längsta strået, visas också, liksom några stengodsskulpturer av små roliga, mystiska varelser som speglar den självupptagna nutidsmänniskans många gånger negligerade dilemman.