Marie Johansson näringsrika men grumliga mylla

Fyra utställningar arrangeras under våren på Skylten. Först ut bland Östgötakonstnärerna är Marie Johansson med abstrakta vepor.

Tre akrylmålningar som vepor, urval i serien STAM I-VII om sju verk i spontanistisk stil.

Tre akrylmålningar som vepor, urval i serien STAM I-VII om sju verk i spontanistisk stil.

Foto: Christer Fällman

Konst2022-01-19 07:23
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konst

Marie Johansson

STAM

Galleri Gjuteriet

Skylten, Linköpings kulturhus

Utställningen pågår till 6/2

STAM kallar hon sitt pågående och undersökande projekt. På en bilaga kan man se hennes målade vepor hängande bland trädstammar. En vacker vision. Det verkar som om själva utgångspunkten finns i naturens organiska liv som Marie Johansson från Rimforsa har nära till.

Formellt liknar de vertikala, högresta målningarna på mullbärspapper och juteväv en tidig modernistisk riktning som kallas abstrakt expressionism. Hit hör konstnärer som Roberto Matta, André Masson, Jackson Pollock. Spontanistiskt och intuitivt växer verken fram av akryl, färgstoft, bläck och hudlim.

På sikt kan det bli något spännande och fullmoget av denna arbetsprocess. Men på det här stadiet får man se utställningen som en station på vägen i ett experimenterande förhållningssätt. 

Mest tilltalande är de ljusare och mer poetiska målningarna i serien STAM l-Vll. Här finns en luftig lätthet som öppnar sig utåt. Här går associationerna till en skön dikt av Vilhelm Ekelund med titeln ”Då voro bokarna ljusa”.

En del av de mörkare på juteväv har en tendens att tjockna till och stänga porerna för andning, puls och liv. Visuell igenslamning. Men ur denna näringsrika men lite grumliga mylla kan det komma att växa fram något nytt i ett längre tidsperspektiv. Stadier på vindlande stigar, bland stammar i skogslandskapen kan ge nya upptäckter som transformeras till starka konstnärliga gestaltningar.