Tillsammans med konstvetaren Annika Öhrner har Helena Scragg har curerat utställningen:
– Vi har kompletterat med inlån från institutioner och privatpersoner och vill framförallt ta ett första steg att lyfta fram Katarina Norling, inventera vilka verk som finns och samla information, säger Helena Scragg.
Norlings genombrott kom 1991 med utställningen "Ariel", ett slags mörk och dystopisk arkeologisk utgrävning med strama, abstrakta men igenkännbara skepnader i gjutjärn. Bild skulle möta dikt och Katarina Norling sattes att samarbeta med poeten Katarina Frostenson. Utställningen visades på det numer ökända Forum som drevs av skabröse ”kulturprofilen” J C Arnault och Norlings erfarenheter därifrån är ingen munter läsning i Matilda Voss Gustavssons bok "Klubben" (2019).
Men därefter tar konstnären spjärn och utvecklas i en helt annan riktning med explosiva uttryck i temperamentsfull kolorit av neongult, grönt, chockrosa, orange, pärlor och glitter.
Anslaget är livsbejakande och lekfullt genom ett fritt och respektlöst närmande till det konstnärliga uttrycket, men det kan naturligtvis också vara så att den här frivola och färgstarka koloriten döljer en mer komplex och mörk historia som finns därunder. Hon gömde ofta ting och tankar i sina föremål, som ett slags förborgande eller om man så vill barnets behov av hemliga rum. Ingen mer än hon själv vet vad som finns under alla lager.
Ett av hennes ”Skrin” (signalrött) har en längre och spännande titel som visar på en verbalt direkt översättning av ett själsligt tillstånd:
– Skrin innehållande varje dags möten med människor i korridoren målat i anställningsintervjurött.
Vill man se exempel på offentlig gestaltning beger man sig närmast till Nykvarn, Göta kanal och verket ”Rosa eko – inre eld” (2012) i infärgad betong.
För en utställning på Millesgården 1994 tog hon med sig barndomens möblemang och bakade in alltsammans i grönaktig tvålmassa med pärlor och snäckor.
– Ja, hon är slående konsekvent i sitt arbetssätt med återkommande element, starka kulörer i ganska anspråkslösa former och föremål som lätt kan associeras med pyssellådan. Det är lätt att relatera till hennes verk, säger Helena Scragg.