Det enkla och fint sammansatta konsertprogrammet bestod av instrumental musik varvad med textläsning från dels pjäsen ”Som ni vill ha det”, dels femton av Shakespeares sonetter. De senare i Eva Ströms fina översättning från 2010.
Här är det lätt att missa storheten och kvaliteten i Stina von Sydows insats. Shakespeares kärlekssonetter är så starkt formbunda att läsningen av dem är en betydande utmaning; framför man dem rad för rad kan resultatet bli förödande stolpigt och tråkigt. Men hos von Sydow formligen flödade orden fram och blev små berättelser om kärlek, hopp och livets förgänglighet.
Mellan sonetterna spelade Östgöta brasskvintett musik av den på senare år med rätta så hajpade renässanskompositören John Dowland och den engelske kungen Henry VIII. Den senare var vid sidan av sina mer eller mindre blodiga kvinnoaffärer också en framstående musiker och komponist. Samtliga stycken var fint arrangerade för just den här instrumentsättningen av trumpetarna Elgar Howarth och Joakim Agnas och trombonisten Christian Lindberg.
Och som de spelade. Det som från början är skrivet för ljudsvag luta skulle lätt kunna bli pannkaka med ljudstarka brassinstrument. Men icke så, de fem musikerna framförde verken med stor lyhördhet och känsla. Och de molldominerade styckena avslutades nästan uteslutande med durackord så rena och klara att det kändes i kroppen.