Dirigent: Joachim Gustafsson. Sångsolister: Ann-Christine Larsson och Mario Diaz. Koreograf: Marlene Jacobsson. Danssolo: Matilda Larsson
Crusellhallen, Linköping, 31/12
Linköpings symfoniorkester serverade en tidig nyårssupé inför en fullsatt Crusellhall. Stämningen var förväntansfull och jag tror de flesta fick den upplevelse de hoppats på eller önskat sig.
Inga överraskningar alltså men lite andra nyanser i de vackra balettinslagen och sånginsatser med lite större operadramatik i uttrycket, jämfört med tidigare år.
Trevligt att samarbetet med balettföreningen har fortsatt. Det livar upp och är verkligen en visuell krydda som engagerar publiken. Speciellt de allra yngsta dansarna fascinerade med sin hängivenhet och mognad i rörelsen. Matilda Larsson var annars en behärskad och proffsig solist som jag gärna hade sett fler inslag med i programmet.
Musiken fick en kraftfull start med en uvertyr av Verdi ur operan "Nabucco". Det slog an en ton av pampighet med medryckande melodier som snabbt gjorde intryck.
Sångsolisterna fick tidigt varsina solonummer där Ann-Christine Larsson med sin sopranröst var ljuv och kärlekshet i Lehars ”Meine Lippen sie küssen…”, medan hon rastlöst rörde sig över scenen.
Mario Diaz å sin sida spelade den klassiska hjältetenoren med tyngd. Den lidelsefulla sången var ur Meyerbeers "Afrikanskan".
”Furiant”; vild och intensiv var den slaviska dansen av Dvorak. Här tog Joachim Gustafsson ut svängarna och orkestern fick briljera. Innan paus blev det mer Verdiopera med en duett ur Otello. Den var både innerlig och dramatisk, men saknade precision i intonationen i både sång och spel.
Programmets andra del rörde sig än mer mot festmusik och de åtråvärda österrikiska balsalarna. Men med välkomna avbrott i den vackra tempofyllda danstablån till Delibes balettmusik, och i Stenhammars mjuka "Mellanspel" med fina, täta stråkar.