Musikdagarnas torsdagkväll fick en kort men intensiv inledning med musik för slagverk och stråkar i konsthall Passagen i samband med öppnandet av utställningen "Split vision". Festivalens kompositör Mikael Karlsson var även här representerad med ett litet stycke för viola, cello och marimba.
Den ganska stillsamma och diffusa musiken gjorde inget starkare intryck. Den nådde väl inte riktigt fram i vimlet av utställningsbesökare. Snarare blandade den sig med utställningssorlet.
Men Xenakis slagverkssolo ”Rebonds” var desto kraftfullare och rytmiskt drivande. Niklas Brommare gestaltade ett musikaliskt utbrott med både tyngd och precision. Kul att i en annorlunda miljö få uppleva musik av en av 1900-talets största kompositörer.
I S:t Larskyrkan blev den akustiska inramningen helt annorlunda. Kyrkan är fin för körmusik och större besättningar men kammarmusik har lite svårt att få den rätta närheten och bärkraften i detta stora rum.
Dahlkvistkvartetten hade dock en fin klang i sina stråkinstrument och intonationen och samklangen var utmärkt. Stundvis ljöd det förvånansvärt starkt. Spelet var också mycket nyanserat och kontrastrikt så här fanns alla nivåer på den dynamiska skalan.
En klassiker fick inleda. Haydns kvartett opus 50 nr 6. Tolkningen var snabb och dramatisk i inledningen och växlade sedan ner följsamt i andra satsens graciöst gående adagio.
Spelet präglades genomgående av tydlighet i detaljer och en fin artikulation av melodiska motiv och tematiska variationer.
Mikael Karlssons stråkkvartett ”Theta” utgår från ett tillstånd nära drömmen, musik som övergång eller passage. Ljudbilden började i en snabb, rytmisk, böljande väv. Det var en märklig men intressant inledning. Musiken vandrade sedan genom smäktande sentimentala öppningar och landade i en avslutande stilla och lyrisk vila; där drömkänslan låg nära.
Efter paus fick Kulturskolans stipendiat Kasper Helmersson presentera sig genom en vacker tolkning av Adagiosatsen i Bruchs violinkonsert. Ett intermezzo som fick mycket bifall.
Sedan avslutades kvällen med Prokofjevs stråkkvartett nr 2. Det här är kvartettmusik som tyvärr inte spelas så ofta. Skrivet 1941 har den drag av både Stravinskij och Sjostakovitj. Här finns också inslag av folkmusik. Men samtidigt finns en kärv och rytmiskt kantig stil som inte liknar någon annan.
Tolkningen var mycket uttrycksfull och spelet bars av högt tryck och energi. Här fanns stora kontraster mellan drivande puls i högt tempo och lugna soloavsnitt med klar och mild känsla.
Vilken varierad och spännande musikkväll detta blev.