18 mars
Vad har Teddybears för relevans i dagens Musiksverige? Är det inte ett band som har dribblat bort sina fans genom att spela alla olika typer av musik som finns?
Fredagskvällens spelning på The Crypt ger mig inte svar på djuplodande frågor av den karaktären, men jag blir i alla fall varse om att det fortfarande är ett förträffligt partyband, att det finns tillräckligt många välkända låtar för att undvika ofrivilliga vilopauser och att döma av den varierade åldern på publiken verkar det finnas kvar fans från alla faser av bandets historia. Visst fanns det kanske de som saknade ”We are the Robots” och ”Purple Rain” som representanter för en tid då bandet mest var känt för sina versioner av andras låtar, men jag fick i alla fall en halvhjärtad version av den 23 år gamla och hetsiga ”Step on it” från debutalbumet.
Men det är inte hardcorebandet Teddybears från den tidiga karriären som står på scenen, det är istället det ultimata underhållningssystemet Teddybears som har publiken i sina händer. Inget konstigt med det, så har det ju varit under en lång tid. De tre björnhuvudmaskerade medlemmarna flankeras av gästartisterna Swingfly och Rodrigo Pencheff (Latin Kings och Infinite Mass) som får representera svetten och det mänskliga uttrycket. För det blir tyvärr lite stelt när bandet använder maskering hela konserten och stora delar av musiken är förinspelad. Det är svårt att då trycka gasen i botten med de förutsättningarna. Men det behövs ingen extra gas den här kvällen, det är ändå fest och ett hejdlöst sväng. Avslutningen med ”Hey boy”, ”Cobrastyle” och ”Punkrocker” är det inte många andra band som klarar av att bräcka.