Norrköpings symfoniorkester under ledning av Peter Nordahl
Linköping
5 mars
Pianisten och arrangören Peter Nordahl fångade tillfället i flykten och började samarbeta med Sven-Bertil Taube. På de två hommage-albumen, som hittills rosat marknaden har Nordahl anpassat samtliga orkesterarrangemang till Sven-Bertils andning.
Ett ganska så komplicerat sätt att arrangera, men också framgångsrikt. Publiken hittar fram till konsertsalar och skivaffärer och det sporrar förstås team Taube & Nordahl.
De första två albumen hyllar kända konstnärskollegor – och goda vänner – som poeten Lasse Forssell, vissångaren Olle Adolphson och bildkonstnären Claes Fredrik Reuterswärd. De förenades av efterkrigsoptimism och sin vurm för (farliga) platser som Paris, Monte Carlo och spanska trappan i Rom.
Sven-Bertil sjunger de tämligen okända visorna klanderfritt. När han inte sjunger så deklamerar han och det är lika trollbindande det. Han har en gentlemans utstrålning, estradörer av Sven-Bertils kaliber växer inte på trän. Han har modet att tänka nytt, att utmana sin publik, trots att pappa Everts viskonst skulle kunna hålla vem som helst sysselsatt i åratal.
Det är utsålt, lapp på luckan. Förväntningarna är högt upptrissade. Everts kanske allra finaste visa, ”Så länge skutan kan gå”, har fått ett nytt fantastiskt Nordahlarrangemang. Jag låter mig också förföras av den närmast Bob Dylanska romantiken i ”Stockholmsmelodi”: ”Se hur hela Uppland står i lågor / Se hur kvällssol brinner bortom Solna skog / Grön som ärg mot violetta vågor / Brunnsviksvassen står där gädda slog.”
Jag gläds också åt att Sven-Bertil på sin ålders höst äntligen börjar sjunga in visor av Olle Adolphson. För sångaren verkar det ha varit ett stort steg. Varför kan man bara undra? På konserten fick vi ”Ge mig en dag”, ”Nu har jag fått den jag vill ha” och ”Skärgårdsbrevet”. Olles visklassiker ”Trubbel” hanteras mycket originellt. Sven-Bertil sjunger enbart första och sista strofen, resten av visans text tolkas av musiken. Publiken jublar åt det originella greppet.
Konserten gav verkligen mersmak. Finge man önska sig något så vore det att Peter Nordahl fick uppdraget att arrangera ett tiotal visor ur Evert Taubes katalog. En ynnest att stilla bedja om. Och nu det gjort!