Det är 25 år sedan musikdagarna startades av Otto Freudenthal. Det kändes mycket lämpligt att avsluta festivalen med musik av denne östgötske kompositör. Adagio för stråkorkester, skrivet 2011-2014, inledde konserten.
På scenen fanns ovanligt nog en hel orkester. Nyutbildade musiker från musikhögskola tillsammans med delar av Östgötamusiken. Tillsammans 29 personer fyllde kyrkorummet med både milda och kraftfulla klanger.
Först alltså bara stråkar. Adagiot var stram och stillsam musik. Tonspråket växlade från enkla motiv till täta dissonanser. Det var mycket spänning och återhållen känsla i detta. Några dramatiska utbrott kontrasterade mot skira stråk och nakna soloavsnitt med cello och viola. Som helhet ett mycket vackert stycke.
Per Tengstrand är en återkommande gäst under musikdagarna. Här var det Beethovens pianokonsert nr 4 som gällde. Tyvärr fick flygeln inte plats på scenen, vilket gjorde att solisten syntes dåligt men även ljudet blev odistinkt.
Konserten pendlar mellan det mer strikta wienklassiska i Mozarts anda och den nya romantikens friare, lekfullare infall som främst pianostämman svarar för. Per Tengstrand hade tagit fasta på detta och tog ut svängarna i soloavsnitten. Andra satsens dröjande och stilla piano förmedlade en melankolisk stämning, mycket fint.
Genomgående var det en kontrastrik och luftig tolkning, med ett mycket dramatiskt slut.
Efter paus blev det mer 1800-tal med Mendelssohns fjärde symfoni. Staffan Mårtensson ledde med stor entusiasm och energi. Det var bra samklang mellan stråk och blås. De vackra mollmelodierna lyftes fram fint. Tempot var ofta högt och de dansanta avsnitten virvlade verkligen fram.