Artisterna som stod på scenen under kvällen var Jessica Andersson, Charlotte Perelli, Wiktoria Johansson, Robin Bengtsson, David Lindgren, Tommy Nilsson, Bruno Mitsogiannis och Özz Nujen. Med andra ord hade en hel del kollektiv schlagerrutin samlats på en och samma scen.
Först ut var den senaste Melodifestivalvinnaren Robin Bengtsson som framförde låten ”Constellation Prize”. Kort därefter fick även Wiktoria gå upp på scenen och bränna av sin stora hitsingel ”As I lay me down”. Denna inledning fick den månghövdade publiken att både klappa i takt och sjunga med i refrängerna. Vilket knappast var oväntat då låtarna tillsammans har lite drygt 30 miljoner spelningar på Spotify.
Sedan fortsatte David Lindgren på det inslagna spåret genom att framföra ett mello-medley som bland annat innehöll låtarna ”Heroes”, ”Piccadilly circus” och ”När vindarna viskar mitt namn”. Framträdandet nådde sitt absoluta klimax när showmannen från Skellefteå strippade ner till bara kalsongerna och skröt om sin så kallade ”pappakropp”.
För första gången någonsin medverkade även Tommy Nilsson på en Diggiloo-turné. Min känsla är att 57-åringen – som för övrigt firar 40 år som artist – känns hetare än på väldigt länge. Flera av hans framträdanden var helt ljuvliga att lyssna till. Allra bäst var ”Öppna din dörr” som ledde till kvällens första allsångsögonblick.
Även Bruno Mitsogiannis visade sig vara en mycket begåvad vokalist när han medverkade i ett nummer som var baserat på hans huvudroll i musikalen ”Jersey boys”. Han har en mångfacetterad röst och briljerade med både falsett och rasslig ton.
I övrigt får vi höra en del covers. Somliga bättre än andra. Robin Bengtsson glänste bland annat i låten ”Fix you” av Coldplay – och Jessica Andersson gjorde en fin version av George Michaels "Faith". Däremot känns de många försöken att plocka in lite Bruno Mars, Justin Timberlake och Ed Sheeran mest framkrystade.
Kvällens finaste ögonblick kom däremot när Wiktoria och Bruno Mitsogiannis sjöng en duett på det finstämda stycket "The prayer". Deras röster passade perfekt ihop och de sjöng med sådan värme och innerlighet att det var svårt att inte bli berörd.
Spelningen avslutades med ett intensivt medley där artisterna fick framföra sina egna största hits. Bland annat fick vi höra ”Glorious” med Andreas Johnson, ”Hero” med Charlotte Perrelli och ”I can’t go on” med Robin Bengtsson. Sannerligen ett starkt hitsvep.
Generellt tycker jag att arrangemanget höll en hög nivå, men när man sitter på en tre timmar lång föreställning kan det också lätt kännas lite jämntjockt med enbart pop- och schlagerlåtar som avlöser varandra i ett långt pärlband.