Motala Convention Center, Folkets hus 26/10
En blöt, kolsvart onsdagskväll kan man behöva ett antal herrar i svarta flugor, plus en dam, som utgör en blåsarsektion: saxar, flöjter, klarinett, trumpet, trombon. Och med en pianist, en kontrabasist och en trummis bakom sig.
Som säger "Godafton, mina damer och herrar" och spelar oklanderliga versioner av Count Basies ”Cute” och ”Splanky”, fortsätter med Benny Goodmans ”Stompin’ at the Savoy” och tonar in Glenn Miller: ”String of Pearls" och ”Moonlight Serenade”.
Som om Leif Anderssons klassiska radioprogram ”Smoke Rings”, som sändes i hundratals år men upphörde när Leif gick bort, har återuppstått. Men nu med östgötar livs levande på scenen.
Trivsamt är ordet. Balsam för själen. Ej att förakta; tvärtom. Även om önskesituationen hade varit en liten klubb med små bord där man kunde sippat på drinkar.
Man kan också invända att Östgötabandet spelade svalt och tryggt, kanske fattades det lite nerv. Men det stämmer inte helt: I Ellingtonnumret ”Take the A-train” hände det något extra. Dessutom spelade de Woody Hermans ”Four brothers” och svenskt: Thore Ehrling och Harry Arnold. Snyggt och väldigt trivsamt, som sagt.
Efter paus kom Maria Olofsson från Vikbolandet och det blev lite livligare. Maria bjöd på sig själv och startade självsäkert med ”Sakta vi gå genom stan”. Och det blev ett pärlband av Z-klassiker: ”Att angöra en brygga”, ”Monicas vals”, ”Den sista jäntan”, med en blandning av värmländska och östgötska.
Jag kan invända att Maria inte har stenkoll på i vilka sammanhang Monica Z medverkade med vad, men okej. Hennes versioner av ”Var blev ni av”, ”Underbart är kort” och ”Gröna små äpplen” var kärleksfulla tolkningar som adderade till onsdagskvällens balsam-för-själen-stämning.