Nya slottet, Bjärka Säby, 16/7
Frank Bridge var tonsättare, revolutionär och altviolinist. I dag mest uppskattad för sin kammarmusik. Benjamin Britten är en av hans mest kända elever. Beata Söderberg lyfte fram det sinnliga draget i Frank Bridges musik och framförde en ”Berceuse”, alltså en vaggvisa, som passade alldeles utmärkt i den solvarma rotundan i slottet. Det var lapp på luckan, gissningsvis 70 personer i djup koncentration.
Frederic Chopin är ofta självskriven i blandkonserter som denna. Det sägs att han var alldeles för originell för att få några omedelbara efterföljare. Må så vara, men han höll sig också hårt till pianomusiken. Det var uppenbart att Linköpingsbon/musikanten Sanna Sundstedt trivdes gott i sällskap med den polsk–franske virtousen.
Därefter var det dags för konsertens enda kvinnliga komponist; Lili Boulanger från Paris, som dog ung och levde större delen i livet i stor smärta. Ändå skapade hon vidunderligt vacker musik, oftast i det lilla, nära formatet. Beata Söderberg lät inte musiken dränkas i sentimentalitet, hon mötte Lili Boulangers toner med ett rakt och chosefritt spel. Jag har aldrig hört Linköpingsdottern Beata spela bättre. Boulangers två kompositioner blev för mig eftermiddagens höjdpunkt.
Det rådde till en början lite oklarhet i publiken huruvida man skulle applådera eller inte. Själv tycker jag att man ska slösa med den sortens uppskattning. Även om verket innehåller tre eller fyra satser. Rätta mig om jag har fel, men hur kan publiken på ett bättre sätt visa sin uppskattning. I samspelet mellan scen och salong har applåderna en given plats, det gäller förstås även rotundan på nya slottet i Bjärka-Säby.
Fotnot: Konserterna på slottet ges varje torsdag klockan 15. Nästa torsdag uppträder May Kristin Heidal, sång, och Gunnar Ekermo, piano.