Betyg: 4
Sophie Zelmani, Crusellhallen, Linköping
Lördag 6 maj
Ett gitarrintro där varje strängrörelse fyller rummet. En djup, berättande röst om samtidigt flätar in ljusa toner. En viskande gest över trumset. Och en scen som skiftar ljussättning med varje sång. Jag slits mellan sommarkvällskänslan utanför och det omisskännliga uttrycket av höst inomhus, inombords och i varje fras. Sophie Zelmani är i Linköping och framför sina sånger på det där sättet som bara hon kan. Viskande berättande, avskalat intensivt, och skört kraftfullt på en och samma gång. Och kvällen är längtans, sorgens, kärlekens och drömmarnas afton. Kvällen är de spröda sångernas och den vackra röstens. Kvällen är en vandring från dåtid till nutid, från genombrottet ”Always you” till ”I wonder” som startskottet till det senaste albumet. Men kvällen är också Lars Halapis. Hans gitarrintroduktioner och broderande ackompanjemang ger nytt liv och nya versioner av sånger som i övrigt är så typiskt Zelmaniska. Även om varje sång har sin berättelse finns det ibland en tendens att de uttrycksmässigt flyter in i varandra. Från hennes första till senaste skivan ”My song” finns ett sångsätt och en låtstil som är tidlös, men som också återskapar samma mönster. I livekompositioner där gitarren ges utrymme nås en förnyelse och en kraft som albumversioner saknar. Och det är vackert.
Zelmani jobbar på publikkontakten; skickar runt en gästbok, ber om låtförslag och vill se sina åskådare. Men i övrigt råder en stillsamhet, där sångerna står i centrum. Sångerna, rösten, och kompositionerna. Men de räcker långt och fyller rummet.