16/4
Så roligt att gå på en bra konsert – och på köpet både bli en aning mer bildad och få skratta gott.
Gitarristen Mårten Falk bjöd på denna goda kombination när han i lördags kokade ned sin radioserie från i somras, ”Falks musikhistorier”, till ett halvannan timme långt program för föreningen Kammarmusik i Östergötland.
Den mer än fullsatta festsalen på Kvarns herrgård ramade in föreställningen på ett utmärkt sätt och Falk tog avstamp i renässansen för att, via exempel ur musikaliska epoker, landa i vår tids Ida Lundén (1971) och hennes mycket suggestiva verk för gitarr och muffinsform (!) i metall.
Den erkänt skicklige Mårten Falk underströk musikens utveckling genom att använda sju olika instrument: spansk vihuela, luta, en modern kopia av en av Stradivarius barockgitarrer, en charmigt sliten Panormo tillverkad 1827, en rysk åttasträngad gitarr och därtill tre moderna gitarrer. Det var påtagligt hur klangen vidgades i klang och styrka ju mer nutida instrumentet var. I Gaspar Sanz ”Fuga” från 1600-talet lät gitarren som en gitarr brukar låta. I Salvatore Sciarrinos ”L’Addio á Tracis II” från 1900-talet knarrade strängarna mer än de klingade. En märklig och njutbar upplevelse.
Vi fick också lära oss mycket. Exempelvis att det av John Dowlands preludier endast finns ett bevarat – ett underbart litet stycke som pendlar mellan dur och moll. Vidare att den svenske komponisten John Wikmanson (som fick representera klassicismen) även var arbetskamrat med Carl Mikael Bellman på Nummerlotteriet.
Mårten Falk gav begriplighet åt varje epok. Dessutom med en härlig, torr humor som gjorde att skratten stundtals överröstade applåderna.
Fotnot: Läs mer om Kammarmusik i Östergötlands program på www.slottsmusik.com