Raspig Real Group imponerar

Bertyg: 4 The Real Group, Konsert & Kongress i Linköping

Katarina Henryson höll ihop The Real Group med sin charm och rutin.

Katarina Henryson höll ihop The Real Group med sin charm och rutin.

Foto: Niclas Sandberg

Konsertrecension2016-02-15 13:25
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

12 februari

Jag minns första gången jag drabbades av The Real Group.­ Kvintetten med­verkade i Povel Ramels comebackrevy ”Knäpp igen” och var lysande rätt igenom. Framför allt var det tolkningen av Povels ”Den finska klockan” som fick fart på tårkanalerna. Sången innehöll värme, allvar, sentiment och humor och ovanför ­allt­sammans ­svävade ­Margareta Bengtsons ­oförlikneliga sopran.

Vad kan det vara? 30 år sen? Jag har sett och hört gruppen­ ett tiotal gånger, men nu är Margareta, ­Anders Jalkeus och Peter Karlsson ute ur leken.

Gruppen är fortfarande oerhört skicklig, inget snack om det, trots att laguppställningen är förändrad. Senaste nytillskottet Emma Nilsdotter var den som på fredagskvällen angav tonen. Lite rockigare, lite fräckare, lite raspigare. Det har väl tidigare varit ensemblens akilleshäl; lite för duktig, lite för präktig.

Nå, repertoarbredden är inget att klaga på. Här framfördes roliga och avväpnan­de versioner av ­Mozarts Symfoni nr 40, Sanne Salomonsens ”Den jeg ­elsker elsker jeg”och egna hiten ”Commonly Unique. De två nya manliga sångarna i gruppen – ­Morten Vinther Sørensen och Janis Strazdinš – tilläts ta stor plats i mellansnacken som var både avspända och ­tankeväckande.

Bäst rent musikaliskt tycker jag att The Swe-Danes gamla paradnummer ”The Scandinavian Shuffle” och George Michaels soulgospel ”Freedom” var.

Anders Edenroths mellan­snack bröt av mot de andras. Han har tonsatt några av Stig Dagermans Dag­sedlar, författade på ­tidigt 50-tal. Men som känns kusligt aktuella, särskilt då ”En broder mer”, den mest citerade av dagsedlarna och som går så här:

”Jorden kan du inte göra om.Stilla din häftiga själ.

Endast en sak kan du göra, en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket, att själva stjärnorna ler.

En hungrande människa mindre betyder en broder mer.”

Snyggt tonsatt och ­arr­an­gerad för gruppen. Får man önska sig mer sådant, Anders!