Crusellhallen, Konsert & Kongress, Linköping,
7 februari
Med välpolerade popartister som Seinabo Sey finns ibland en farhåga att det blir för snyggt och perfekt live, och att det är svårt att känna något. Men det tar inte många sekunder av inledande "Easy" innan Seinabo Sey visat att det här kan vara hur perfekt det vill – hon får ändå fram känslor som inte är av denna värld.
Att det sedan är perfekt i alla andra hänseenden också gör det inte sämre så klart. Seinabo Sey har en röst som det är lätt att imponeras av på skiva. Och förutom att det låter minst lika bra live, så tillkommer ytterligare lager som gör det omöjligt att inte dras med och bara njuta av allt som framförs.
Visuellt är det otroligt snyggt, med en ljussättning som det är få liveartister i Sverige som kommer i närheten av. Tillsammans med låtarna skapar det en helhet som det nästan hade varit synd att bryta med mellansnack. Men Seinabo Sey berättar små personliga historier om några av låtarna som passar perfekt.
När Seinabo Seys stämma drar igång "Sorry" till det ensamma pianots ackompanjemang når konserten ytterligare en nivå. Det är så mäktigt att det knappt känns som någon idé att gå vidare.
Men trots att hon bara hunnit släppa en skiva, "Pretend" från i höstas, finns det ytterligare ett antal låtar som mer än väl fyller sin plats. Framförallt "Pistols at Dawn" som är mäktigare än det mesta som hörts på scen på länge i Linköping. Och extranumren "Hard Time" och "You" visade att det visst fanns ytterligare en nivå. Seinabo Sey står i en klass för sig och det finns en viss risk för att besökarna i Crusellhallen fick se årets konsert redan i början av februari.