Uruppförande: Här och bortom horistonten, av Simon Berggården.
Domkyrkans kammarkör, Domkyrkokören, Tomaskören och Accentus.
Domkyrkans Kammarorkester, Torbjörn Köhl, kapellmästare
Sibylle Glosted, sopran, Rebecca Fjällsby, alt, Ole Alexander Bolstad Bang, tenor, Erik Rosenius, bas.
Dirigent: Marie-Louise Beckman
6/11
Aldrig har jag sett domkyrkan så fullsatt! Det var folk överallt, av alla åldrar och sorter – vilket föder uppbyggliga tankar om vårt behov av god kultur, av stilla rum att vara i och dela, av olika sätt att belysa De Stora Frågorna…
Allra först uruppfördes det av domkyrkoförsamlingen beställda ”Här och bortom horisonten”. De fem korta satserna var stilla och kontemplativa. Med sina lite skavande intervall var de kanske inte enkla att ta till sig direkt. Men i programbladet hade tonsättaren Berggården välformulerat skrivit ”Upplevelsen av verket […] är överordnat vad verket handlar om”. Klokt!
Mozart närmar sig oss från andra hållet: hans Requiem är ofta återkommande och så välbekant att en ny genomlyssning blir mer av en bekräftelse (och det är självfallet inget galet med det) än att man ”drabbas”, något som ställer krav på exekutörerna.
I domkyrkan utgjorde kammarorkestern och 120 sångare ur fyra körer en rejäl och mäktig ensemble. Här fanns mycket att njuta av: storslagenhet, nyanseringar, ett månande om texten via klangfulla vokaler och pregnanta konsonanter, balans mellan klanggrupperna. Tempi och ”tolkning” är inget jag kan värdera, eftersom de sedan länge är så etablerade. Däremot vill jag poängtera hur dirigerande Marie-Louise Beckman lyckats få alla sångare att behålla den vokala spänsten verket igenom.
De fyra solisterna sjöng alltför korta individuella partier för att ge mig en rättvis uppfattning om var och en, men tillsammans lät de bra – något som inte alltid blir fallet när solistiska röster krockar.
Vilket imponerande arbete som föregått detta välbesökta framförande!