Molly 1.0 handlade om de präktiga balladerna i vita bomullsklänningar som tog henne från Junior Eurovision Song Contest till Melodifestivalen. Molly 2.0 blandade svart skinn med engelsk lyrik, smärta, svärta och fläktmaskiner. Och Molly 3.0 har skalat av sig skinnet både bildligt och bokstavligt och bjuder på nära texter i den anda som Veronica Maggio och Linnéa Henriksson signerat. Stark och svag och allting däremellan, som hon själv sjunger i sången ”Sand”.
På Stadsfestens sista kväll levererar Molly Sandén sånger i just denna tredje version av sig själv, likstämmigt med låtlistan på hennes tredje album ”Större”. Det är elektrifierad pop där Molly dansar mer än tidigare, visar sin ilska och vill lämna större eftertryck. Hennes uttryck blir dock mycket detsamma som förut: lite otydlig textning, men med en röst som omfångar registren.
Samtidigt gör stilväxlingarna det lite svårt att förstå vad Molly handlar om. Rösten skär lite illa i ljudmixningen denna kväll, men låtarna sätter sig och sitter. De tydliga hitsen ”Större” och ”Rygg mot rygg” befäster de enkla formuleringarnas effektivitet i att fånga en känsla och ett uttryck, och Molly gör sig som bäst när hon leker loss med ord och versioner. Men medan Molly 3.0 visar på förnyelse och spelar mer på sin samtid, landar hon, där Stadsfesten markerar övergång mellan sommar och höstterminens skolstarter och betygsättningar, på omdömet stark och svag och allting däremellan, översatt och graderat till just betyget 3.0.