Betyg: 4
”En klassisk jul.” Med Arja Saijonmaa och Richard Söderberg. Kompband under ledning av kapellmästare Björn Claeson
Crusellhallen, Linköping, 11/12
Arja Saijonmaa och Richard Söderberg är artister inom helt olika genrer. I söndagens julkonsert lyckades de förena de bästa från respektive värld till en gemytlig stund i Crusellhallen.
Paret öppnar med ”It's the most wonderful time of the year”. Söderbergs ljusa tenor och Saijonmaas mörka alt gifter sig fint och skapar en illusion av en enda röst. Det blir en vacker men märklig upplevelse att höra dem sjunga i samma oktav. Söderbergs röst klingar ibland till och med ljusare än Saijonmaas.
På programmet stå ett antal – för många kan jag tycka – av de amerikanska julklassiker som tagit plats i vår traditionella julrepertoar. Men tack och lov får vi även höra ”Adams julsång” (O, helga natt), ”Jul, jul, strålande jul” och den fina psalmen ”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt” samt annat gott från framför allt Arja Saijonmaas digra lista.
Sången är alltså förstås fin, instrumentalisterna duktiga och regin helt okej. Richard Söderbergs brandtal om allas önskan efter ett hem följt av ”Guldet blev till sand” är en höjdpunkt.
Men det som gör störst intryck på mig är ändå två andra saker.
Den ena: När Arja Saijonmaa berättar om hur hon träffade Mikis Theodorakis och åkte på världsturné med honom och hans musik.
Den andra: Richard Söderbergs begåvade mellansnack, där han på ett både modigt och rörande sätt hanterar det obegripliga hat som han får utstå bara på grund av sin homosexualitet. Söderberg läser helt enkelt upp delar ur de elaka brev han fått – men han gör det utan att vare sig hata eller hota tillbaka och det hela blir så bisarrt att vi inte kan annat än skratta med honom åt eländet.