City of Prague Philharmonic Orchestra, dirigent Matthew Freeman, presentatör Martin Emtenäs
Linköping
6 mars
Ett på många sätt märkligt projekt: att visa utdrag ur BBC-serien "Planet Earth” i arenor och med en symfoniorkester som live-beledsagare. Film är ju av naturliga skäl inte live, så vad kan en fysiskt närvarande orkester tillföra? Eftersom visuella intryck ofta dominerar över auditiva så skulle man kanske få anstränga sig för att verkligen LYSSNA på musiken, annars skulle de spektakulära bilderna ta över helt och orkestern ha rest dit i onödan…
Ibland har jag stört mig på hur musiken i teves naturprogram anslagit en kvasi-religiös stämning så fort en blomma slår ut eller en delfin hoppar. Skulle detta bli fallet även när ”Planet Earth” nu besökte Linköping?
Efter dessa förhands-reservationer tillstår jag dock gärna att det blev en fin kväll där en stor publik fick uppleva fantastiska scenerier och musik som lät bra även på egen hand. Orkestern blev påtaglig där den satt framför den gigantiska filmduken. Musiken var specialskriven av den rutinerade filmkompositören George Fenton, med filmer som ”Gandhi” och ”No country for old men” på meritlistan.
Men orkestermedlemmarna såg uttråkade ut! Kanske tyckte de att musiken var alltför enahanda och stöpt i samma form? Urvalet av filmer avslöjade en världsbild – ur ett filmiskt tacksamt perspektiv – och det gjorde även musiken. Liksom scenerierna på duken var den hela tiden så högstämd och så mäktig och så storslagen att till slut var man inte mottaglig längre.
Vid ett par tillfällen spelades på en annan våglängd: till filmsekvensen om den sällsynta snöleoparden musicerade en ensam cello tillsammans med pianot, och avsnittet om själva inspelningsarbetet ackompanjerades av en sopran som sjöng ”Nice work if you can get it” – så dessa stycken minns jag.
I övrigt: betagande små fågelungar hoppade ur boet, svampar växte upp ur döda insekter, en krokodil slog käftarna om mulen på en gnu – och musiken till detta lät som om Disney och Ben Hur och de tre vise männen just funnit krubban i Hollywood, jag menar Betlehem. Givetvis var inte det vi fick se, höra och häpna över falskt, men det var en liten noga utvald och rejält tillrättalagd biotop som lyfts fram på bekostnad av mycket annat.
I den här kontexten blev teve-profilen Martin Emtenäs en nödvändig motvikt. Hans presentationer var han allt annat än högstämda, han tog ner det på jorden och visade sig vara en avspänd och god pedagog.
Visst är världen och livet fantastiska och värda att vårda, om det kan vi vara överens med alla de som bidragit till att mastodontsatsningen ”Planet Earth – live” realiserats.