Ett vackert gammalt örhänge som Vita Bergens Klockor är brutalt snygg med kör från en glädjerusig Arbis-publik. Den emotionella Puzzel med världens vackraste textrad ”Har gråtit säkert tusen tårar, och saknat dig i hundra låtar” blir under takkronan så enorm, den blir själva definitionen av hur ett brustet hjärta låter. Tragik tonsatt med smittande dansmusik.
Det är just de nya arrangemangen jag imponeras av mest. Jag har sett Little Jinder några gånger tidigare och då tyckt att ja, jo det var väl helt okej. Men nu med uppbackning av ett band, uppbackad av ännu mer självförtroende, ännu mer scenvana.
Ja då är det bara att höja vit flagg och kapitulera. Little Jinder Band knäcker stenhårt.
Jag knockas fullständigt av den blytunga Luft För Dig.
Jag imponeras av euforin i den helt galna Kvicksand.
Jag står med ett barnsligt smil under hela 2002
Jag är övertygad, helt övertygad om att Super 8 är en av de sjukaste konsertavslutningar jag upplevt på mycket länge.
Hyllningskörer och lovord. Visst finns det stunder som inte når lika höga höjder.
Men de korta ögonblicken överröstas och bleknar bort i glansen från de övriga låtarna.
Little Jinder och bandet jobbar stenhårt och vinner till slut på knock out.
Av det öronbedövande jublet att döma så var jag inte ensam om att dansa hem i vårnatten.
Bara en känsla jag har.