Motala Jazz & Blues på Sjöbris
Motala 5/11
Mads Tolling började spela fiol som sexåring. En begåvad violinist hamnar förstås i den klassiska repertoaren: Haydn, Mozart, Beethoven. Men Mads upptäckte att även jazz och rock kan spelas på fiol. Snart upptäckte han också ett världsnamn, Svend Asmussen, 100 år i år, som debuterade på 1930-talet. När han var 15 år gammal kontaktade han Asmussen, vilket så småningom ledde till att han fick ta över noter och arbetsmaterial.
I dag är Mads Tolling bosatt i San Francisco, ett världsnamn som jazzviolinist och två gånger Grammy Award-vinnare.
Gitarristen Jacob Fischer spelade i många år med Svend Asmussen, och med sådana som Art Farmer, Toots Thielemans, Lee Konitz.
Dessa båda virtuosa musiker ägnar sig nu bland annat åt att hylla förebilden genom att turnera med hans musik. Det första man slås av när de båda inleder med den gamla standardlåten ”It ain’t Mean a Thing if it ain’t got that Swing” är just den enorma virtuositeten. Den tekniska skickligheten kombineras med den där lekfullheten som bara stora musiker besitter; det verkar så lätt och det är så snyggt och fullt av lyckliga sidosprång. Man häpnar över hur stor och luftig musik kan vara, när den kommer från två ödmjuka herrar i ett hörn som älskar det de gör.
Och det blir en resa genom Svend Asmussens musikaliska värld, både hans ganska få kompositioner, som femtaktshambon ”Hambo om bakfoten”, hyllningen till förebilden Stuff Smith (1909–1967) i den andlösa ”Sermon for Stuff”, den Stephan Grappeli-inspirerade ”Nadja”, ”Fiddler in Rio” och naturligtvis signaturmelodin ”June Night”.
Swe-Danes-perioden får också sitt: Ulrik Neumanns innerliga, vackra ”Kärleksvals” och förstås ”Scandinavian Shuffle”.
Allt lekande lätt, med mycket pizzicato på fiolen och otroliga gitarrutflykter som ibland övergår i det närmast atonala.
Och som extranummer ”Someone to Watch Over Me”.
Vackert, magiskt.