Jo. Förutsättningarna kunde varit bättre. Konsertsalen inte ens halvfylld och en hostande Louise Hoffsten fick kämpa sig igenom konserten. Men efter två timmar hade sångerskorna och de tre bandmedlemmarna vunnit publikens hjärtan och extranumret kändes självklart.
Bluesdrottningen Louise Hoffsten och Meja – ”The one hit wonder – delar alltså på utrymmet. Vad Louise går för vet alla bluesvänner i Linköping medan Mejas bakgrund är mindre känd. Alltså, Louise kan luta sig emot egna hits som ”Only the dead fish follow the stream” och ”Let the best man win”. Och bär inte rösten så finns ju alltid munspelet.
Mejas talanger kommer mer överraskande, i alla fall för mig. Egna poplåtar som ”Blame it on the shadows” sitter som en smäck. ”Yellow ribbon” innehåller ett upprop till stöd för Albert Woodfox, som har hållits inlåst i en isoleringscell i över 42 år. ”At the rainbows end” påminner stilmässigt om First Aid Kits största hits. (Här måste jag få skjuta in hur glad jag är över systrarna Söderbergs framgångar och påverkan på svensk ”americana”).
Men. Showen känns tyvärr för ostrukturerad, mellansnacken rentav larviga. De småtjafsar lite med varandra. Louise är som en storasyster som ska lära Meja att snacka östgötska, ta hand om sitt liv, spela munspel. Men om jag räknat rätt i hastigheten skiljer det endast fyra år mellan kvinnorna, so what's the fuzz?
Louise fyllde 50 i september. Hon firade med att ge ut singeln ”My dignity”, en egen låt, som har börjat klättra på radions spellistor. Det är en lågmäld, sparsmakad låt om hur vi reagerar på tiggarnas närvaro. ”My dignity” har samma nakna tonfall som Johnny Cashs ”American recordings”. Bland det bästa hon har gjort.
Blues på svenska är annars numera lite av en bristvara. Därför var det roligt att åter stifta bekantskap med Thorstein Bergman, vars tolkning av Dan Anderssons dikt ”Per Ols Per Erik” på 60-talet skapade ett lavinartat intresse för genren. Låten spelades i Crusellhallen medan vi bänkade oss och gav mig bra vibrationer.
Slutligen. Meja uppträdde barfota konserten igenom. Louise bar röda kängor. Detaljer kanske, men nåt måste det betyda.