CHELSEA HOTEL
Norrköpings Symfoniorkester.
Solister: Sofia Karlsson, Annie Angel, Anders Wendin.
Kompgrupp: Martin Hedenros, keyboard, Andreas Hourdakis, gitarr, Andreas Unge, bas, Andreas Werliin, trummor.
Dirigent: Hans Ek.
De Geerhallen, Norrköping, 5 april.
Betyg: 4
222 W 23rd St, New York, NY 10011, USA. Där har du adressen till det ryktbara, eller ska vi kanske säga beryktade, Hotel Chelsea i the Big Apple. Du hittar det i den sydvästra delen av Manhattan.
Verksamheten började 1905 och sedan dess har hotellet rymt konstnärer, musiker och författare som tillsammans har givit kåken dess speciella kultaura. Här har det rökts på, begåtts mord, skett hemliga kärleksmöten och skapats kultur. Vissa rum är speciellt heta, författaren Dylan Thomas bodde till exempel i rum nummer 2016. I beskrivningarna blandas fakta med fantasi.
Allt detta har varit ett paraplytänk för dirigenten och arrangören Hans Ek när han satt samman musik och texter från 60- och 70-talet som ett gigantiskt potpurri för att spegla tidens tankar. Premiären begicks i Berwaldhallen för något år sedan, men även Stockholms Kulturfestival fick smaka på vissa delar av upplägget på höstkanten förra året.
Hans Ek är en kreativ fena på att arrangera musik för en ensemble av det stora slaget. Man blir riktigt imponerad. Husbandet med Martin Hederos på keyboard, Andreas Hourdakis på gitarr, Andreas Unge på bas och Andreas Werliin vid trummorna utgör en bas på vilken han därefter bygger vidare med stråk och blås för att till slut nå oanade symfoniska höjder. Imponerande och effektfullt.
Det är ingen musikhistorielektion vi bjuds på, utan den valda musiken sätts i relation till dagens musikaliska tänk och de medverkande sångartisterna. I ursprunglig anda reciteras även en del texter till musikackompanjemang. På så vis får vi höra både Jack Kerouac, Patti Smith och Arthur Miller. Det blir mera levande på detta vis. I texterna finns alla variationer av liv och död, vinster och förluster, kamp och uppgivenhet.
Visst skymtar musik av både John Cage och Richard Strauss förbi, men det är när musikerna kommer loss i Hendrix´s ”Purple Haze” som det bränner till ordentligt i ett skorrande tunggung.
Sångarna då? Det är definitivt Sofia Karlssons sensibla och uttrycksfulla stämma som vinner mitt hjärta. När hon i den allmänna ljudmassagen kontrar med ”I hope I don´t fall in love with you”, tror vi ärligt på hennes ord. Avskalat och tillsammans med en fantastisk pianist, lite gitarrplock och med basen som stöd skapade hon vällustrysningarna i varenda ryggkota.
Annie Angels mera raspiga röst landade bra i ”Have you ever been” och ”Somebody to love”, medan Anders Wendin (Moneybrother) gjorde sällskap med damerna i utmärkta ”Because the night” och gjorde den till en varm låt att plocka med sig hem.