Lisa Miskovsky, Kalle Moraeus och bandet Hej Kalle
Konsert & kongress, Linköping 29 november
Det regnar närmast på tvären i Linköping på söndagseftermiddagen. På torgen försöker några handlare desperat andas jul i pepparkaks- och juldekorationsförsäljning. Det är första advent och ankommande helgdagar kunde inte kännas längre borta. I Crusellhallen vill Lisa Miskovsky och Kalle Moraeus göra sitt för att skapa julstämning. Och kanske är det vädret, måhända är det fokuseringen på torgen på att paketera julen med en prislapp, eller också är det bara att november fortfarande har mig i sina klor. Men jag övertygas liksom inte.
Visst är Kalle en underhållare och duktig musiker. Självklart kan Lisa sjunga och har genom åren visat hur begåvad hon är som låtskriverska. Men även om de pekar på en nära vänskap dem emellan, känns Lisa och Kalle inte särskilt samspelta. Dialogen förefaller väl förutsägbar. Musiken rör sig mellan Disney-amerikaniserad jul och norrländsk frost, med en viss övervikt till bluegrass och det känns mer som Lisa och Kalle delar scen än musiksmak. Men medan julstämningen lämnar en hel del övrigt att önska, tänder konserten till ordenligt när Miskovsky ger sig in i de sånger hon skrivit med Jocke Berg och den egna Lady Stardust. På samma sätt lyfter det när Moraeus släpper gitarren för fiolen och instrumentalt levererar Koppången. Och visst gnistrar det en hel del av norrländsk kyla i Lisas mesta vinterskildring, Isar. Men mycket där emellan blir som transportsträckor och som en väntan på något som ska komma, men som inte riktigt ryms i första advents regnväder och torgförsäljning.