Också med Knifven och Saturday’s Heroes
Linköping, Doom, 29/4
Hurula äntrar scenen till dånande gitarrer som går över i en fullständigt gåshudsframkallande bra version av "22". Det är inte utan att det går att fråga sig vart det ska ta vägen därefter – har han tagit ut sig fullständigt direkt? Men det blir faktiskt bättre redan med andralåten "Allt ska försvinna".
Där har Hurula precis varje uns av den aura av livsvikigtighet som solodebuten "Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för" från förra året hade. Det är en aura som höjer förväntningarna på livespelningar som den här oerhört högt.
Ett par låtar in i spelningen dras tempot ned något med ”Skjut mig”, men på det hela är det inte mycket andrum som lämnas för publiken. Hurula och bandet visar en frustande intensitet i allt de gör. Förutom soloskivan blir det också ett par låtar från "Hurulas tid i Masshysteri", och de passar perfekt in, särskilt ”Dom kan inte höra musiken” och ”Masshysteri del 2”. "Betongbarn" sitter sedan fullständigt perfekt och lämnar mig utmattad.
Efter 35 minuter går Hurula av scenen till ett nytt gitarrdån och ställer sig bland publiken innan det är dags för extranummer. Det blir ”Stockholm brinner” och ”Sveriges ungdom” och det är en lysande avslutning på en av årets bästa konsertkvällar.
Arrangerande Gaphals passade också på att presenterade två av banden i deras stall – Knifven och Saturday’s Heroes. De förstnämnda kommer med sin debutskiva i dagarna och är ett riktigt pålitligt liveband som bara blir bättre och bättre för varje spelning de gör. Finspångs Satyrday's Heroes spelar en melodiös punkrock som under rätt förutsättningar kan nå ut relativt stort.