Det går konjunkturer även genom retrovärlden. Just nu är det högkonjunktur för punken. Inte bara för att det nyligen var exakt 40-år sedan de första punkackorden spelades in på rullband. Utan kanske främst för att den generation som växte upp med punken som sitt ungdomssoundtrack idag är över femtio och sitter på makt, pengar och inflytande. Det görs punkutställningar, skrivs böcker och återutges skivor på löpande band. Originalvinylerna från slutet av 70-talet står högt i kurs och gamla obskyra punksinglar byter ägare för halva årslöner.
KSMB har inget jubileum. Fyller inte jämt. De var lite sena för 1977. Skivdebuten gjordes -79. Och första albumet släpptes året efter. Men låtarna har överlevt och har fortfarande kraft kvar, även om vissa referenser är daterade. Säg Bohman, Harrisburg och ABAB till någon under 25 och de undrar om du yrar i mössan.
Nu är det inte så många under 40 i publiken denna kväll. Och nyfunna fans går att räkna på ena handen. Här samlas istället de som varit med förr. Det är kärt återseende i Garden.
Detta lär vara KSMBs tionde uppställning. Men originalrösterna är kvar, Hägerstens argaste man, Michael Alonzo och hans vapendragare Steppan Guiance. De sjunger fortfarande utmärkt ihop.
Energin finns där. Tempot är högt. Redan som tredje låt kommer en ångvältsversion av ”Sex noll två”. Sen följer de flesta av KSMBS kändaste låtar i stabila versioner. Topparna är ”Tidens tempo”, ”Atomreggae” och en majestätisk avslutning med ”Tänker på dig”.
Okej, en och en halv timme blir för långt. Och låtarna från den nya skivan gör att konserten haltar. Ljudet är stundtals uselt. Men förutom det. Som sagt - ett kärt återseende.