Christina Hörnell, dirigent.
Staffan Lindberg, gäst.
Krokeks kyrka 11 februari
Missionskyrkan Linköping 13 februari
Vilken god idé! Binda samman bild, tal och sång. Varför inte lite koreografi nästa gång? Värdeladda därefter det hela med nyckelord såsom: Framtid. Möten. Hållbarhet. På så vis får du en anrättning helt rätt i tiden. Man skapar Mening.
Östgöta kammarkör konserterade tillsammans med sin relativt nya dirigent Christina Hörnell. Som gästpratare och sångare medverkade Staffan Lindberg, en man med flera strängar på sin lyra. Mellan de olika kompositionerna delgav han oss visheter kring miljö, klimat, utrotade arter och nya, samt atomer.
Hans stil är stå-upparens, vi lärde oss nya saker med humorns hjälp. Dessvärre gjorde den undermåliga ljudtekniken (under Krokekskonserten, red:s anmärkning) och Lindbergs übersnabba snacktempo att man inte helt uppfattade vad han sa. Dessutom var hans manus bort i tok för långt. När en konsert närmar sig tvåtimmarstrecket ska det mycket till för att hålla koncentrationen vid liv i en kyrkbänk. Lite mer bildregi hade också suttit fint för helheten.
Tack och lov för kören vars klang ofta gjorde mig lycklig. Det är imponerande. Hörnell dirigerar pedagogiskt tydligt och har fått kören att växa. Repertoaren var bred och bjöd både på stort och smått. Låt mig nämna godbitarna:
Bengt Lundins ”Winter Solstice” imponerade med utmärkt klangbehandling.
Höjdpunkten blev den rytmiskt pregnanta ”The Dream Keeper” av amerikanen William Averitt där hela kören blev till en enda klangkropp. Alltsammans med inspiration från naturen. Dyningar?
Klart, rent och uttrycksfullt klingade ”Limu, limu, lima” i Söderberg Eberhards utmärkta arrangemang.