Med Östgöta Blåsarsymfoniker, Ann-Christine Larsson, sopransolist, Joakim Gustafsson, dirigent
Stadsfesten, Kungsträdgården, Linköping 20/8
När det är stadsfest så bör det ju bjudas musik för alla åldrar och kategorier I kommunen. Att Östgöta Blåsarsymfoniker fick äntra den stora upplysta scenen i parken bredvid slottet, var helt på sin plats.
Med rubriken Operapärlor var det ganska väntat vad som skulle komma ur det stora ljudsystemets högtalare: Kända arior ur italienska operor, lite operett, lite nationalromantik och förstås något ur Bizets Carmen, den kanske mest älskade av alla operaklassiker.
Opera har ju genomgått en remarkabel utveckling publikmässigt i Sverige sedan de digitala visningarna från stora operahus satte igång landet runt. Nu är mycket av detta en folkligt förankrad repertoar, något som gör kvällens konsert än mera självklar.
Sedan blir det förstås inte detsamma med mikrofon och högtalare. Även med pålagd rumsakustik är det svårt att få en naturlig och dynamisk ljudbild. Ljudet blir skarpare, lite påträngande och utjämnat i nyanserna.
Solisten Ann-Christine Larsson hördes väl, ja hon låg nog lite väl starkt över orkestern på flera ställen. Men orkestern var ganska välbalanserad och sektionernas soloinsatser gick fram bra, så ljudansvarig mixare var ändå ganska alert och lyhörd.
Höjdpunkter i programmet var den dramatiska arian ur Verdis Don Carlos. Där var det allvar och tyngd. Toscas bön ur Puccinis Tosca som blev en innerlig och bevekande sång med laddning.
Det var också fint med en drömsk och smäktande Griegsång som omväxling till all scendramatik.
Även om det inte blev dånande applåder och jubel från publiken, tror jag de flesta var rätt nöjda och upplivade med att få byta stadsbrusets trafikljud mot dessa tonande pärlor ur operasagans värld.