Backstage, Konsert & Kongress
Linköping 22 november
Britterna i bandet The Temperance Movement verkar onekligen tycka om Sverige. I januari nästa år släpps deras andra album “White Bear”, och inför detta värmer man nu upp med tio konserter i Sverige och därefter ungefär lika många hemma i Storbritannien. Några andra länder finns i nuläget inte ens med på turnéplanen.
Konserten i Linköping görs på en söndagkväll inför ett hundratal människor, och jag gissar att många av dessa har sett något av bandets tidigare framträdanden här i stan. Jag förstår rätt snabbt varför dessa människor köpt biljetter även till denna spelning; The Temperance Movement visar sig nämligen vara en fantastisk livemaskin. Mycket tack vare sångaren Phil Campbell, som drar allas blickar till sig med sin makalösa inlevelse. Han dansar, fistpumpar, spelar luftgitarr, skuttar runt i cirklar, vevar med armarna, you name it. Redan efter tre låtar är hans ansikte helt blankt av svett, men det verkar inte bekymra någon – allra minst honom själv.
Bandets americana-aktiga bluesrock är väldigt livlig och energisk, men också en smula platt. I alla fall i inspelad form.
Det självbetitlade debutalbumet innehåller inga särskilda toppar eller dalar, men ej heller något särskilt spännande eller nyskapande spår. Liveframträdandet innehåller egentligen inte heller några dalar – lägstanivån är faktiskt förbluffande hög, då varenda vers framförs som om det vore på liv och död. I sådana stunder är det, trots ett rätt mekaniskt och förutsägbart sound, svårt att inte ryckas med.
The Temperance Movement är ett band som helt klart måste upplevas live innan de kan uppskattas på allvar.